Jag har kommit på att jag har PMS denna vecka eller ja senaste.
Jag har varit arg, irriterad, ledsen och glad, men mest irriterad.
Det versta är att de lyser igenom, folk har sett de på mig att jag inte vart mig själv. Jag är oftast glad, 98% iallafall, tror jag..
Men nu är jag så bitter och grinig, en sån där bitterfitta.
Jag vill bara skrika och hoppas att allt bara flyger ur mig,
Jag har ingen lust att vara snäll och söt och glad.. Jag är arg och BITTER! Det dumma är att det har gåt ut över andra, mest på min käreste.
Jag får vara glad att han står ut med mig, för de är knappt jag står ut med mig själv.

I söndags ville jag bar gråta, jag var så ledsen inombords och hade ångerst för att åka och jobba. Jag ville mest av allt bara dra täcket över huvudet och blunda hårt tills allt försvann, men de går ju inte om man ska jobba.
Allt gick inte vägen i söndags på jobbet, som tur var räddade Johanna min kväll! tack så hemskt mycket!!!
Jag har slaffsat i mig en massa godis och glass så de jag tränade bort är nu tillbaka.. välkommen tillbaka? NÄ! fan att man inte kan hålla sig borta från godis? klart att man ska äta och njuta men inte fan varje dag. Håll dig till helgerna, människa! doh! hur ska jag annars bli av med det?
Jag har fallit ifrån min diet och de är ju inget ovanligt om man heter Anna-Carin, vilket jag gör. Illa illa, måste ta nya kämpe tag. Behöver bara komma över min PMS.

Jag är så grinig nu att de är dags att sussa. Jag får hoppas på att jag får ett gladre humör imorgon och så kanske jag kan berätta om min påsk.

Over and out